Honungsros
Jo, jag vet att jag har visat massor av rosor, alla som finns i kollitotten. Men jag har ju vänner med rosor också :O)
Hälsade på min vän A ute på Värmdö i helgen. När hon flyttade in i sitt hus för mer än 10 år sedan, tyckte jag (efter något år) att hon behövde en ros till sitt gamla äppelträd. Jag besökte den lokala trädgårdsmästaren och hittade honungsrosen Helenae. Det stod att det var en buskros och jag kontrollfrågade om inte det var en klängros. Nej då, det var en buskros försäkrade personalen och blev lite stött när jag ifrågasatte det. Jag köpte den ändå och grävde ner den intill äppelträdet. Det är INTE en buskros.
Hon kastar sig upp trädet som en lian med rankor på flera meter (precis som jag hoppades)! Nu är bilden (och mitt besök) lite för tidig - hon har nog en vecka kvar till den stora blomningen. Ni får försöka tänka er, det stora trädet är fyllt av doftande gulvita små rosor! Jag undrar hur de har det som köpte de andra plantorna...
Nu är det slut
med rosor för den här gången. I mitt första inlägg här på bloggen, den första maj, så skrev jag att jag köpt en Souvenir de Malmaison. Nu blommar hon. Och visst är hon vacker! Hon är en Bourbonros från 1843 och är remonterande, ska alltså blomma om under hela säsongen. Hon blir inte så hög, cirka 80 centimeter med en stark god doft.
Det var 11 rosor totalt! Två har dött och de är inte med på bild :O) en som myrorna knäckte tror jag och en som dog för att jag flyttade på den...
Men det är ju bara att försöka igen! Fast nu dröjer det kanske till hösten. Kanske.
Loppisfynd
Vet inte riktigt vad det är som är så himla kul med loppis. Jag kan i alla fall aldrig motstå en sån skylt, men jag handlar inte jämt får jag väl anföra till mitt försvar.
På Gotland fanns det också loppis förstås, här är fynden därifrån.
En hållare för kaffefilter i porslin (jag som knappt dricker kaffe), en liten emaljhink och en skål i pressglas för allt möjligt - vispgrädde eller oliver kanske. Och en kruka i andrasortering från krukmakeriet i Etelhem med kul stolar på.
Den var så fin så den får stanna hemma i lägenheten ett tag.
En man som jag delade hem med en gång, var trött på mina "pottor och byttor". Men jag tröttnar aldrig på keramik. Det är ett hantverk med gamla traditioner, att skapa kärl och skålar för att äta, dricka och förvara, det har människan gjort i tusentals år. Jag önskar att jag kunde själv. När jag gick en keramikkurs så blev alstren mer som nåt från dagis.
Och det är väl ok när dagisbarn gör dem, knappast när kvinnor i sina bästa år försöker skapa.
Men det finns ju fler kurser...
En ros till...
Ber att få presentera Agatha - en Francofurtanaros från 1818 som jag fått av trädgårdsvännen A. Hon har drivit upp den själv så den är alltså inte ympad utan rotäkta. (Lite terminologi kan kanske vara kul?)
Jag var osäker på färgen och planterade henne lite undanskymt vid staketet, och där trivs hon riktigt bra. Hon är skuggtålig och robust, så hon får nog stå kvar där. Hon har dessutom skjutit rotskott som jag flyttat på och de verkar också glada. Det enda tråkiga är att hon hamnat under min fläder och där finns det bladlöss!!! De går inte att räkna om jag säger så, och det gör att Agatha blir lite kladdig. Men hon är tapper och verkar som sagt nöjd ändå och tanken är att hon ska få bjuda på väldoft och skönhet för dem som passerar mitt staket på promenaden.
Det vita är vackrast
Jag har aldrig sett den vita trädgården i Sissinghurst annat än på bild. Nångång ska jag förstås se den på riktigt har jag tänkt. (Alla tiokronor sparas numera till den resan, jag har ju varit i Kina nu).
Men jag har ändå en egen vit rabatt som en liten hälsning till Vita (lämpligt förnamn!) Sackville som skapade det berömda originalet.
I min vita rabatt, som är allra vackrast i skymningen, finns förstås vita rosor, vitt löjtnantshjärta, vit flox, vit pipört, vita riddarsporrar - som måste flyttas nu innan rosorna kvävt dem helt, och vit pion. På våren vita narcisser och på hösten vit höstanemon. Vitblommande silverarv som bottenplantering, tillsammans med tovsippa och lammöron. En vit stjärnflocka var inte vit nog utan fick flytta, i dess ställe har jag satt vita vallmo. De vita liljorna blev det inget med, jag får prova igen. En digitalis har planterat sig alldeles själv, de flesta i trädgården är rosa men det här exemplaret visste vad som gällde. Och blev alltså vit, sånt uppskattas!
Ps. Vit iris finns det också - det ser man ju på bilden...
Ps. Vit iris finns det också - det ser man ju på bilden...
Dagar i rosendoft
Jag har semester, det är jätteskönt. I dag har jag småstädat i några rabatter, det har regnat och jag var ju på Gotland över midsommar.
Somliga saker växer väldigt fort! De där småplantorna som jag sparat lite för jag trott att det kanske var vallmo, åkte bort i dag. Det var inte vallmo.
Nu blommar hundratals rosor i min kollitott - ja, jag har inte hundra rosenbuskar, men de har ju massor av rosor allihop!
Det doftar ljuvligt! Ibland kommer en pust från grannens smultronschersmin som ett tillägg i paradiset, min är inte stor nog för att blomma än. Det är helt fantastiskt härligt, det var ju så jag ville att det skulle bli. Men fortfarande finns det plats för många rosor!
Jag letar efter en mörkröd doftande klängros, som inte blir så hög och efter en riktigt mörk buskros. Trodde att jag skulle få hem den senare i förra veckan från Cedergrens - men de var slutsålda.
Tidigare har jag visat bilder på Maidens Blush, en vacker jungfruros som är planterad till en liten gosse. Här kommer rosen som är planterad till hans lillebror!
En jungfruros även det, håll med om att det passar till små gossar! Dronningen af Danmark, en doftande Albaros från 1816.
Jag kan inte avgöra vilken som är vackrast!
Ljuv och välkänd
Det här är New Dawn en mycket populär och välkänd klängros. Även hon en Wichuraiana som kan bli 4-6 meter hög under gynnsamma förhållanden. Hon är från 1930 så hon är min modernaste ros. Doftar, remonterar och är ganska tuff. Rosorna håller lite dåligt så hon fäller blad - men drivor av blekrosa rosenblad kan man ju stå ut med...
Tillbaka igen hos rosorna
Det här är en ros som jag velat ha i många år, förra försöket slutade med en helt annan.
Så nu har jag äntligen lyckats få tag på henne och jag vet inte om jag är besviken...
Doften skulle påminna om pion men jag tycker att hon doftar gott men mer som modernare rosor,
Hon heter Gerbe Rose och är en Wichuraianaros från 1904. Söt färg - jag väntar med att tycka något mer.
Det här är den allra första blomman... hon har en rolig knopp - den ser nästan konstgjord ut.
Det här är den allra första blomman... hon har en rolig knopp - den ser nästan konstgjord ut.
Tillbaka i stan
Varje gång jag kommer hem från Gotland är det likadant. Jag tittar vad det kostar att köpa hus, om det finns jobb...
Någon gång i livet skulle jag vilja ha det där vitkalkade huset på Gotland, med vackra fönster där ljuset faller in på gamla brädgolv. Att kunna vandra längs stränderna och leta fossiler. Och så en lite vild och vacker trädgård till. Tänk bara vad rosorna trivs på Gotland. Någon gång...
Gotländsk midsommar
Tillbaka på Gotland men inte i Visby den här gången. Här är vackert med blommande vägrenar, blåeld, vallmo och brudbröd. Jag tycker mycket om den här ön, det är något särskilt med ljuset och de små grusvägarna som är nästan vita av kalksten. Här kommer lite blommor till er - ha en skön midsommarhelg! Den lilla, lilla buketten med bland annat linnea tänker jag ha under kudden i natt...
Att gallra...
När mitt lilla äppelträd blommade, så trodde jag att det skulle bli dåligt med äpplen. Det var kallt och jag såg inte ett enda bi, eller humla för den delen.
Nu är det dags att gallra för det blir otroligt mycket äpplen! Om jag fick ungefär femton äpplen förra året så har jag nu plockat bort säkert femtio små kart!
Det gamla plommonträdet, som fanns i lotten när jag köpte den, ser hela tiden ut som om det tänker falla ihop.
Jag var tvungen då, att såga bort nästan halva trädet som var dött. Och tänkte att om det står kvar något år så är det roligt. Varje år är det lite rörande att se hur det gamla förvridna trädet som tappat nästan all bark, ändå slår ut i en sky av vita, vackra blommor. Sen blir det massor av goda röda Victoriaplommon. (Jag brukar göra marmelad men i år tänker jag prova med plommonchutney)
Och det måste förstås också gallras - så mycket plommon som i år har jag aldrig sett! Och fast jag plockar bort massor så sitter ändå lika många kvar... Träd brukar "kasta" - alltså själva släppa en del kart, men i år måste de verkligen ha gallringshjälp om de ska få plats med och orka bära all frukt.
Om det är plommonträdets "sista hälsning" , ett sista fantastiskt livstecken - ja, det tror jag varje år och någon gång får jag förstås rätt.
1:a uthyres
Välplanerad 1:a med öppen planlösning och vacker utsikt, centralt på Södermalm i Stockholm med grönskande omgivningar.
Inom någon meters avstånd (fågelvägen) finns butiker, kommunikationer och restauranger. Bland annat ett trevligt konditori med uteservering och goda bullsmulor!
Ledig omgående då tidigare hyresgäster flugit ur boet.
(Rosen heter Gloire de Dijon och det är en kolonigranne som är hyresvärd)
Tillbaka hos rosorna
I går kväll på hemväg från kollitotten, snubblade jag och ramlade handlöst så i dag är jag lite småskrubbad och har ont i en tå.
Tack vare framsidans väl utvecklade mjukdelar så slog jag mig alltså nästan inte alls, fast jag känner att jag är lite mörbultad. Det är ju roligt att man har glädje av dem (mjukdelarna) emellanåt...
Det var även skönt att min dotter inte var med, hon skrattar nämligen hejdlöst när folk (läs mammor) trillar omkull för att det ser så roligt ut. Som tur var så mosade jag heller inte buketten jag hade med mig hem, den står på köksbordet och innehåller bland annat nedanstående skönhet.
Nu blir det nämligen vackert och romantiskt på riktigt! Här är Maidens blush, en blekrosa Albaros. Lite hög och ranglig, men så vacker och med en underbar doft! Det här vore något att ha i en brudbukett! (Nej, jag har inte hört något om att jag ska gifta mig men man vet ju aldrig...) Faktum är att rosen är planterad för en liten gosses skull, det här är hans ros.
Söndag på Street
Bestämde mig för att besöka odlingsmarknaden på Street - den trendiga gatsnutten borta vid Tantolunden. Men den kan vara kul också. Vad det gällde odling var det dock inte så imponerande tyvärr. Tyckte den var roligare förra året. Nu var det bara 6-7 små stånd med mestadels kryddförsäljning. Fast Wij trädgårdsutbildning var representerad, det var roligt! (tyvärr hade Lars Krantz tydligen stannat i Ockelbo ;O)
Ekolådan bjöd på äpplen och jag köpte ett vackert lejongap.
Jag har ju inte grävt mitt trädgårdsland än, det var lite synd. Hittade apelsintimjan, grekisk oregano och skojig basilika, men avstod så länge. Trälådorna på bilden är snygga tycker jag, men de var nog inte till salu.
Hur många rosor har människan?
Nu har det varit mycket ljuvt i vitt och rosa. Och vi är bara halvvägs...
Så jag tänkte visa den nya planteringen på min gård. Bara för att visa att smaken är olika!
Många av mina grannar tycker att det är jättevackert.
Jag tycker att det är... ganska kul och onekligen färgglatt! (och nej, det är inte jag som skapat den)
Gotlandsrosen
Det här är en ros som kommit från Gotland i en hink. Min odlarkompis U frågade om jag ville ha en vit ros från ön när hon fick höra om min vita rabatt. Javisst, sa jag, så rosen kom och hon trivs förträffligt i Stockholms innerstad. Gott och väl två meter hög, en stor vid buske som gärna skulle trycka ut madamerna intill till någon annan rabatt. Hon skjuter gärna rotskott och har nu fått en telning vid grinden. Hon blommar en gång under sommaren med ett otroligt överdåd och doftar underbart.
En gissning från min sida är att hon är en Maxima, men eftersom hon kommer från Gotland kan hon ju vara en av de omtalade biskopinnorna därifrån. Som knopp och nyutslagen med en svagt rosa ton men sedan vit. En Albaros är hon i alla fall med ett vackert, matt, grågrönt bladverk. Jag har försökt binda upp henne lite, det är som att delta i ett bättre (eller sämre?) kattslagsmål...
En ny madame
Nu är det dags för Madame Hardy, en Damascenaros från 1832. Det här är antika rosor helt enkelt och fantastiskt att vi kan odla dem i dag också! Hon blommar bara en gång, nu och några veckor framåt, så det gäller att njuta. En hög buske över 1,50 och taggig förstås. Vilken doft och skönhet hon bjuder på!
Alldeles ny
Den här rosen kom på plats i höstas och tanken är att hon ska växa på en rosenbåge vid grinden.
Hon heter Mme Alfred Carrière och är en Noisetteros från 1879.
Jag har haft glädjen att inhandla henne alldeles själv hos Cedergrens i höstas (http://www.cedergrens.com). För någon som läst och drömt över deras katalog i mer än 20 år så var det en högtidsstund att få komma dit!
Än så länge är hon inte så hög, lite vek, men när hon vuxit till sig lite ska hon få sällskap av en klematis eller två.
Förhoppningsvis ska hon hinna få en bättre båge att växa på än den jag köpte på Plantagen - den verkar vara gjord av sugrör...
Nåja, hon är blekt rosa och bleknar till vitt när hon slagit ut och doftar förstås fantastiskt. Ska blomma hela hösten också.
Och titta! Sitter det inte en sån där rackarns bladlus kvar där på rosenknoppen!
Boule de Neige
Alltså snöboll heter den här rosen. Man har svårt att tro att den blir kritvit när man ser knoppen. En Bourbonros från 1867.
Även den här rosen remonterar och kan presentera enstaka blommor sent på hösten. Det är en ganska smal och rak buske hos mig, högre än 1,5 meter. Kraftiga taggar men inte så många. Blomskaften är veka så rosorna nickar lite. Fullt utslagen är rosen bollformad - ja, som en snöboll, och doftar härligt!
Den första rosen
Nu börjar min presentation av rosorna i min kollitott - en rosvecka som nog blir längre än en vecka. Så jag kanske hittar på nåt annat ibland också.
Först ut är "Salet" en absolut favorit (fast det är de nog allihop när jag tänker efter ;O)
Salet är en mossros (Centifolia Muscosa), mossan syns tydligast på knopparna. Den är från 1854 och är en remonterande ros, den blommar alltså igen efter den här första blomningen som startar nu och varar i ungefär 4 veckor. Helt utan blommor brukar hon inte vara när hon kommit igång.
Jag tycker att knopparna är väldigt vackra och den doftar fantastiskt. Rosor utan doft är väl meningslöst på nåt sätt?
Jag har inte mätt, men busken är dryga metern hög och ganska omfångsrik. Taggig förstås, jag brukar fastna när jag försöker knyta upp henne lite. Men vacker!
Oj så bra!
Mer musik blev det i kväll. Peter Carlsson och De blå grodorna på Scalateatern.
Jag har sett dem för några år sen så jag var förväntansfull.
Och det var härligt! Med en otrolig musikalisk bredd från Fröding till Jimi Hendrix och allt däremellan.
Kul var det också, med skrönor på dalmål (med översättning till stockholmska ibland), och han är en rackare både att sjunga och spela - vilka bluesrökare!
Grodorna är också fantastiskt bra, det var helt suveränt!
I morgon blir det rosor...
Vackrare än så här blir det inte
Det tror jag inte i alla fall. Den här härliga, varma helgen avslutades med sommarkonsert med kören, underbara solister och en fantastisk orkester! Vivaldi och Mozart på programmet och - nej jag tror inte att det blir vackrare än så! Och vilken glädje att få vara med!
Buketten innehåller ros (Louise Odier), schersmin och salvia - sommaren är här.
Bästa busken
Jag har dessutom hittat en liten buske, som stod helt inväxt bland alla snöbär som dominerade lotten när jag tog över. Den har fått flytta och växer bra, blommar lite försiktigt för första gången.
Och för att jag inte får nog har jag planterat en till, en smultronschersmin som inte blir riktigt lika stor men som doftar smultron!
Tänk om det gick att få med doften också... genom att klicka på bilden eller nåt...
En ynklig pelargon...
Den här kraken har stått i mitt köksfönster hela vintern. En liten tunn, eländig Mårbacka, nästan döende. Men - man ska inte ge upp! Förhoppningsvis kommer den att bli glad igen i solen. Jag återkommer med en bild om - ska vi säga en månad?
Iris
Nu blommar Iris för fullt! Svårt att avgöra vilken som är vackrast - den blå Iris sibirica (tror jag att det är, jag har fått den av mina förra kolonigrannar) eller den storblommiga Iris germanica "Al Segno" - en dyr rackare som ska blomma två gånger. Men det har jag aldrig lyckats få den att göra. Den är nästan för mycket...
Nu väntar jag på de vita.
En kotte i Sala
En semesterledig tisdag har tillbringats hos faster och farbror i Sala. Det var en sommarvacker resa dit och vid vägen en skylt: Plantmakeriet! Å, därifrån som jag skickat efter jättevallmo! Bror svängde snällt in på den lilla avtagsvägen och jag såg för min inre syn hur jag skulle hitta fler vallmoplantor och kanske annat jag också ville ha, men - det var stängt på tisdagar! Av alla dagar!
Nåja, det var förstås väldigt trevligt ändå när vi kom fram till Sala.
En fin dag i gott sällskap med god mat på en vacker innergård i solen! Inte så mycket mer att önska, väl?
När vi skulle vända hemåt igen, prasslade det lite vid planket och fram under syrenerna kom följande lilla kamrat traskandes. Pigge Lunk i egen hög person!
Underbart är kort!
För flera år sedan fosterhemsplacerade jag en buskpion hos en vän som hade koloni långt före mig. När jag lämnade trädgården där jag planterat den, kunde jag inte låta den stå kvar. Tanken var att när jag någon gång fick en egen lott så skulle jag ta hem den igen. När det blev så hade pionen minst sagt rotat sig och det hade varit näst intill kriminellt att äventyra den med en flytt, det fick bli en adoption!
Varje år den blommar blir jag inbjuden på kaffe för att sitta där och beundra och njuta av doften. Vi brukar försöka räkna blommorna, förra året gav vi upp vid 40...
I år hann vi inte med - blomningen var redan över. Underbart är som sagt kort (själv är jag bara 1,60 ;O)
Men lite skuggigare stod en liten buskpion på tillväxt - det gick alldeles utmärkt att nosa på den också!
Den var om möjligt ännu vackrare tycker jag, så jag tar med en bild på den istället.
I min lott finns det också en ny pion, men den är så liten att den inte börjat blomma än.
Den som väntar på något fantastiskt...
Finlands vita ros
Den brukar vara först ut av rosorna i trädgårdarna, pimpinellrosen Plena.
Nu blommar den alldeles fantastiskt i många täppor, just det här exemplaret finns hos min kolonigranne.
Jag har hört namnet "Jakobsson" på rosen också.
Den brukar kunna sprida ut sig en del, just hennes exemplar är en enorm buske.
Mina rosor är fortfarande i knoppstadiet, när de blommar ska jag ha "rosvecka" här (om inte bladlössen ätit upp dem förstås - se gårdagens bild)
