Underbart är kort!

För flera år sedan fosterhemsplacerade jag en buskpion hos en vän som hade koloni långt före mig. När jag lämnade trädgården där jag planterat den, kunde jag inte låta den stå kvar. Tanken var att när jag någon gång fick en egen lott så skulle jag ta hem den igen. När det blev så hade pionen minst sagt rotat sig och det hade varit näst intill kriminellt att äventyra den med en flytt, det fick bli en adoption!
Varje år den blommar blir jag inbjuden på kaffe för att sitta där och beundra och njuta av doften. Vi brukar försöka räkna blommorna, förra året gav vi upp vid 40...
I år hann vi inte med - blomningen var redan över. Underbart är som sagt kort (själv är jag bara 1,60 ;O)
Men lite skuggigare stod en liten buskpion på tillväxt - det gick alldeles utmärkt att nosa på den också!
Den var om möjligt ännu vackrare tycker jag, så jag tar med en bild på den istället.
I  min lott finns det också en ny pion, men den är så liten att den inte börjat blomma än.
Den som väntar på något fantastiskt...

image35



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0