Rara Åsa på Gotland som tar så jättefina bilder har tilldelat mig ett pris. Det första jag får och jag blev riktigt glad!

Inte kom jag iväg till Göteborg i går inte. Men en dag på Arlanda blev det i alla fall...

Mitt olivträd som jag köpte för några veckor sedan, lever fortfarande. Ute är det snöstorm och mörker.
Jag som ska flyga till Göteborg i morgon hoppas att det lugnat ner sig till dess.
Vad passar bättre för olivträd och alla oss andra som längtar till värmen än nedanstående.

far jag runt i mitt liv just nu. I morgon tidigt upp för att flyga till Göteborg och likadant på måndag...

Söndag kväll en resa till Ronneby för att jobba där, planet ville inte på Arlanda, väntan och en bussresa på den mörka flygplatsen till ett nytt väntande plan och så småningom framme. I stället för en sen ankomst kl. 22 var klockan midnatt när jag kom fram till hotellet. I dag en flygresa hem igen och jag hann precis till körrepetionen i kväll inför julkonserten.
Agnes Katt var lite grinig först när jag kom hem, lite drygt 24 timmar efter att jag lämnat henne, men jag tror inte att hon riktigt kan klockan.
I morgon tågresa till Norrköping för att jobba och sen hem och slutföra veckans skrivuppgift till kursen jag går.
Ibland känns det inte som om 24 timmar per dygn räcker riktigt, ser ju nu att jag borde sova redan - väckarklockan står på 5.30...

är november. Inte så lätt att se ljuset i mörkret just nu. Men min bloggvän Slottsträdgårdsmästaren har  en fototävling som jag deltar i - tillsammans med gud vet hur många...

Inte ser jag så mycket sol i duggregnet precis... När hösten kommer så längtar jag alltid efter nya krukväxter och det verkar jag inte vara ensam om. Det finns mycket att välja på i blomsterbutikerna. Egentligen är det väl helt fel tid att köpa de hårt drivna växterna och ställa in dem i våra torra och glåmiga rum. Men det blir i alla fall lite fint tycker jag.

Här ska det tydligen vara ganska fint väder i helgen. Så jag hoppas få se solen. Annars kanske man kan ställa sig under en sån här soldusch i stället?

Genom Örebro - Svartån närmare bestämt. Där var jag i går och det var idylliskt med vackra hus längs strandkanten.
Ett litet fint hus - som en väldigt stilfull kolonistuga - fick jag syn på!

Den berömde slottsträdgårdsmästaren brukar rescensera trädgådsböcker och i dag tänkte jag härma honom. Fast det här är ingen kritisk granskning precis utan den första trädgårdsbok jag köpte. 1987 kom den ut och jag tror att jag köpte den direkt.
Året innan hade jag blivit med tomt, fylld av sprängsten och tallar runt det nybyggda huset. Skojade som alla andra om grön asfalt, för jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med 1200 kvm av ovannämnda och resten högt gräs och sly.
Den här boken förändrade alltihop! Jag hade den med mig överallt, minns att jag åkte iväg på kurs och packade ner den i väskan för att kunna läsa på kvällarna. Fortfarande efter 20 år kan jag komma på mig själv med att tänka exakta formuleringar. Som att stormhatten är "giftig som helveteshundens fradga".
Det är min första trädgårds"idol" Karin Berglund som skrivit och fotograferat den, och som berättar om gammaldags torpväxter med en underbar blandning av historia och romantik.
Och jag följde hennes anvisningar, planterade en ros tillsammans med lavendel och brudslöja i en liten försiktig remsa till rabatt. Det blev en trädgård så småningom, som jag lämnat. I dag är det kolonilotten som gäller.
Nu har jag några fler, både rabatter, idoler och böcker, men fortfarande kan jag känna hur just den här boken startade en passion!
Några av kapitlen: Det vita som får hjärtat att skälva, Längtans blå blomma och Paradiset en trädgård - från Eden till kolonilotten.
Boken finns fortfarande att köpa, lite omarbetad, och nedanför den en bild ur ett avsnitt som jag läst tusen gånger - om jungfrurosor.

Formklippning är ju populärt. Det mesta går att klippa tycker jag det verkar som, jag har sett fina klot av buxbom (förstås) rosenspirea och forsythia till exempel. Men den här runda bollen som jag träffade en morgon växer väl så här? Klot- eller boll-thuja, vågar jag påstå. Fast såna där städsegröna är inte riktigt min avdelning...
Frågan är alltså, har någon hjälpt till med sekatören?

Glanskörsbär (Prunus Serrula) odlar man i första hand för den vackra barkens skull. De blommar vackert på våren, men några körsbär blir det väl inte vad jag kan förstå. Det här trädet har inte jag i min trädgård men ibland funderar jag på att byta ut flädern, som får så mycket bladlöss att allt blir kladdigt, mot något annat. Det här trädet, eller silverpäron, känns som lockande alternativ.

Köpte nytt månadskort och blev glad för att det var en sån fin färg på det! Milt apelsingult, en passande höstfärg - det gäller att hitta glädjeämnen så här års!

har jag mött en drömprins! 

Någon kolonigranne hade klippt sin Magnolia och jag var inte sen att ta hem några kvistar.

På Slottsträdgården Ulriksdal serveras vegetarisk buffé - därför är grisarna i trädgården extra glada!

I går var det arbetsdag i koloniområdet, röjning av gemensamma ytor. Jag var ute hela dan.

Nu har jag hämtat en dikt ur Majas lilla gröna av Lena Andersson:

Sommarn tar slut.
Snart är den ett minne
att spara i fickan till nästa gång.
Den vill bara vila
en stund därinne
till nästa års glada sommarlovssång.
Jag tänker på allt jag planterat och sått,
på lök och rabarber (och kålmaskfilur).
Visst är det sorgligt att sommaren gått,
men än blommar Krassen - tänk vilken tur!

Jag vet att jag skrutit om mina fina Amorosa-äpplen förut men det hjälps inte... Å, vad fina de är! Och goda!
Och många! Jag har säkert plockat 15 kilo äpplen - på ett träd som bara är några år.
Jag skulle kunna ställa upp ett bord och sälja ekologiska äpplen - vad tror ni om 10 kronor styck?
Men det tänker jag inte göra, jag tänker äta äpplen, ge bort äpplen, göra äppelpajer och äppelmos! Vilken rikedom!