Ett nytt år med nya utmaningar...

Ibland behöver man förnya sig. När det blir ett nytt år känns det ibland extra motiverat...
Påhejad av IT-supporten (läs min son) har jag nu flyttat min blogg till:  http://kollitott.se
Det känns kul att köra i egen regi! Jag hoppas att du följer med!

Ring, klocka, ring...

Ett gammalt år att lägga till handlingarna
Ett nytt år att skapa förhoppningar omkring

Gott Nytt År önskar jag både dig och mig själv - i såväl stort som smått.
Från fred i världen till att mina rosensticklingar ska ta sig.
Och allt där emellan.



Javisst ja

Jag skulle ju visa upp min julgran, som jag köpte dyrt av den trevlige granförsäljaren om ni minns ;O).
Det var inte så lätt att få en bra bild på den märker jag. Så nu får det bli så här! Till vänster det "lilla"  pianot som jag tacklat undan en bit så att granen ska få plats.
Den är faktiskt vackrare i verkligheten, den är nog den snyggaste gran jag haft på många år...
Men min sonson, 4 år hann inte ens få av sig jackan på julafton innan han konstaterade att det inte fanns någon stjärna i toppen. Jag måste ordna det till nästa år...


Men hur är det med doften?

Vita hyacinter är väldans vackert tycker jag och har därför köpt flera stycken. Bland annat en "multiflora" som den på bilden, alltså med många stjälkar. Jag tänker försöka spara lökarna och gräva ner i kollitotten sen. Det brukar bli bra, jag har provat förut. De blir glesare och gracilare och inte alls så julknubbiga som de är nu.
Men hur är det med doften på nutida hyacinter? Är alla försedda med svag doft? Jag som minns hur det kunde dofta i hela rummet förr, får stoppa näsan ända in i blomman nuförtiden för att känna någon doft.
Men vackra är de fortfarande.


Frostigt

Det är ju inte direkt kallt, någon minusgrad bara och jag tog en promenad för att få lite luft och rörelse. Och för att köpa ekologiskt Earl Grey te som jag nästan blivit beroende av.
Hur som helst, snön är ju inte kvar men i dag var det i alla fall lite frostigt. Ganska tomt i kolonierna, men som vanligt många som promenerade i området. Jag tänkte besöka min egen kollitott, men jag som köpt så fiffiga kombinationslås fick inte upp låset till grinden. Jag hoppas att det bara var i dag och att det fixar sig sen...



Ljus och eld...

En fin liten lykta inköpt i Köpenhamn och äntligen lyckades jag hitta en krok och få fram borrmaskinen.
Till jul hängde den där på väggen och lyste så vackert. Men - värmeljus känns tryggare än vanliga ljus, jag lämnar rummet utan att släcka dem!
Men det är de inte och det har jag ju hört men inte varit med om själv tidigare. Plötsligt var liksom hela lilla ljuskoppen övertänd och brann! Som tur var satt jag bredvid och såg när det startade för ganska raskt brann lyktan sönder. Jag hann ta den i nedre spetsen (där hade den inte hunnit bli så varm) och haka loss den, ta ut den i köket och lägga i slasken där ljuset slocknade. Rädd hann jag bli, men mest efteråt för om jag inte varit i rummet så hade ju lyktan ramlat ner intill soffan och ja - det hade kunnat gå fort!
Det inträffar ju en hel del bränder i juletid ibland avsiktligt ibland oavsiktligt anlagda. Jag ska nog bli ordentligare och släcka värmeljusen i fortsättningen...



God Jul...äntligen

Tänk att det alltid blir mitt i natten innan allt är på plats. Min fina gran har fått på sig ljus och pynt och har faktiskt egna kottar också. De är nog finast men nu är det ju en julgran.
När jag var tonåring följde jag med min pappa ut i skogen och valde gran, där grundlades väl idén om hur en julgran ska se ut.
Sen har det ju mest blivit besök hos granförsäljare. Men för drygt 10 år sedan bodde jag några mil utanför Stockholm - inte en enda försäljare i sikte. När jag frågade mina grannar så visade det sig att de gick ut i skogen och hämtade (läs stal) gran.
Jag följde deras exempel och hittade en fin gran som jag sågade av. Sekunderna efteråt fick jag en kvist i ögat. Det gjorde vansinnigt ont!  Somliga straffar Gud genast... Så numera köper jag gran igen.
En liten julängel som jag har haft sen jag var riktigt liten, får önska er en God Jul!


Berglins igen

Jag brukar ju låna lite Berglins från SvD och nu måste jag göra det igen! Man FÅR skratta åt julen!


Ännu mer musik...

I år har jag verkligen gått på julkonserter och jag har en målsättning även nästa år att lyssna på mer musik!
Lördagen bjöd på en kontrastrik musikblandning. Christmas carols med "sing-a-long" kunde jag ju inte motstå! Allhelgonakyrkan ligger nära, kammarkören var mycket bra och det hela avslutades med min favorit "Hark".
Det har blivit mycket kyrkomusik och eftersom jag är ett guds barnbarn så tycker jag mycket om den musiken, inte minst när jag får sjunga själv ;O)
Men efteråt blev det bluesjam på ett annat ställe här på Söder. Bills Bluesband inledde (Bill Öhrström, gammal veteran) och sen klev det upp ett par riktigt duktiga gitarrister. Musik är härligt!


I granskogen

Ja skog och skog - det var på Mariatorget, ganska centralt i stan med andra ord. Julgransdags! Jag är en sån där hopplös julgransromantiker och vill ha Kalle Ankagranar, såna där som kan gömma ekorrar...
Varje år traskar jag runt och letar efter den perfekta granen. Ibland är jag sent ute och hittar bara vakruskor (för mina skånska läsare - granar som markerar vak eller isränna) då duger de bara som hörngran.
Nu trillade jag dit på en alldeles för dyr formklippt gran, lite för att granförsäljaren var en mycket charmig sådan...(läs snygg också:O). Han hade fixat det lite mysigt där med eld och kaffetermos.
Och granen kommer att bli jättefin! Jag lovar att publicera bilder när den blivit påklädd.
En jobbarkompis undrade för några år sedan: Har du julgran? Var ställer du den i din lilla lägenhet? Hon bodde i en trea och tyckte sig inte ha plats, min våning är mindre än så, betydligt mindre...
Men svaret var ju - bredvid pianot!
Dessutom snubblade jag över en spånkorg, en sån där som de hade som mangelkorg, barnsäng eller vedkorg förr, den blir fin med julklappar i.  En äldre man på bussen utbrast uppskattande - Titta, mormors spånkorg! När han fick höra vad jag betalat tyckte han också att det var ett fynd!





Himlen kan vänta...

Ett program jag följer på torsdagskvällar. Lite fånigt att tipsa om kanske när det bara är ett avsnitt kvar. Men jag gör det ändå.
Det går att se på nätet och jag gissar att det kan komma i repris. Ett program om fem människor som mitt i livet får en dödlig sjukdom, vi får följa dem och deras anhöriga under ett drygt år. Det låter kanske inte så kul? Inget i stil med kärlekskranka bönder eller skridskoåkande kändisar direkt. Men jag både gråter och skrattar när jag ser det, ett helt fantastiskt fint program.
Och det är ju på riktigt! Så här är ju livet!
Kristina Lugn har skrivit " Det är ett sorgearbete att leva. Om man inte förstår det blir man aldrig glad."
Och det kan man ju också fundera på en stund.


Inhandlat

Så värst mycket julsprit brukar det inte bli i mitt hem. Inga snapsar till sillen eller så. På julafton dricks det mest julmust.
Men förra året fick jag för mig att det skulle vara gott med ett glas portvin, till den Stiltonost jag fick i julklapp från jobbet. Och det var det. Så skapas traditioner. Här har alltså inhandlats både Stilton, portvin och pepparkakor att ha under osten. Varför ett portugisiskt portvin heter Grådask kan man ju fundera över - men det passar onekligen bra i stockholmskt vinterväder. På Vin och sprit vet man, så om någon mer än jag undrar så har ni nu svaret här nedan. Gott är det tycker jag! (bakom gömmer sig en glöggflaska - det är också gott på julafton, men lite för sött för min smak egentligen...)



Grådask har funnits sedan mitten av 1800-talet, då det var ett av de bästa portvinerna i vinhandlare J. D. Grönstedts sortiment. På den tiden såldes det under namnet Very Old Superior Red Portwine, men blev snart döpt till Grådask i folkmun. När namnet Grådask registrerades 1906 hade det redan varit i bruk i 50 år. Historierna om hur namnet kom till är flera.

Grådaskig etikett?
Det sägs till exempel att en av Grönstedts anställda myntade namnet eftersom han tyckte att etiketten var så trist. Det berättas också att det krångliga namnet Very Old Superior Red Portwine gjorde att folk hellre bad att få köpa vinet med den grådaskiga etiketten. Ytterligare en historia berättar att grådask var en benämning på de vanligt förekommande portvinsförfalskningarna under 1800-talet. Om detta stämmer måste Grönstedt haft ett speciellt sinne för humor eftersom han gav namnet åt sitt finaste portvin.

Ursprungligen importerades portvin i så kallade portvinspipor, stora långsmala träfat på cirka 520 liter. Från piporna flyttades vinet till firmans egna fat varifrån det sedan tappades på butelj efter behov. Grådask tappades i Sverige fram till 1996, men tappas i dag i portvinets hemstad, Vila Nova de Gaia, i Portugal.

Grådask - en tawny port som passar perfekt till grönmögelost, desserter med apelsin, mandel eller nötter samt till både ren choklad och chokladdesserter.

Morgonmys




I dag skulle jag vilja vara en randig katt tror jag...

Mer musik

Julmusik är som sagt något alldeles speciellt. I går en luciakonsert som nog inte riktigt motsvarade förväntningarna.
Adolf Fredriks musikklasser som brukar ha en alldeles underbar luciakonsert i Globen var i år utspridda på flera ställen, alla utsålda så vi lyckades tyvärr inte få biljetter.  Misstänker starkt att Idol-såpan trängt undan dem - de kan antagligen betala mer...  Beklämmande.
Men i dag blev det bättre. Julkonsert med Maria Magdalena motettkör i Maria kyrka och det var jättefint! En mycket bra kör och ett fint varierat och sammansatt program. Dessutom deltog en harpist - vilket vackert instrument det är! (Om man nu blir en ängel så småningom och får sitta på en molntuss och spela harpa - det kunde vara värre...)


Midvintermörker

Det var mörkt och regnigt där på dagisgården, det gick inte att ta en enda bild... ni får tänka er småttingar med luciakronor och tomteluvor - hur söta som helst! Småtomtarna som jag känner deltog på olika sätt, den lite större sjöng Tipp-tapp och om pepparkakor - den lite mindre tomtenissen var mest intresserad av ljuset, det gick att stoppa i munnen... Som tur var förstås ett litet tärnljus med batteri.
Jag kommer ihåg en tidig Luciamorgon för många år sedan, när jag var 6-7 år och Lucia med batterier som hängde på ryggen. Pulsande i höga snödrivor för att lussa i grannhusen. Mamma var med och bar kaffebrickan förstås. Det var i Hälsingland, kallt och mörkt på morgonen, med massor av  snö, i en mycket liten by som knappast finns kvar i dag. I ett av husen låg en vuxen son till sängs, sjuk och förlamad efter en misslyckad hjärnoperation. Men jag minns hans blick när jag klev in i hans rum, i vit särk och ljuskrona, och sjöng luciasången. Det är fint med ljusen i midvintermörkret.
På bild hamnade bara dagis eld med varm glögg i grytan. Vilket också värmde.

 


RSS 2.0