är det november! Den allra mörkaste månaden. I december lyser alla stjärnor och ljusstakar upp vår tillvaro, och i januari kan man faktiskt se hur det vänder. (tro det eller ej)

för dig som har bråttom. Den lockande titeln, skriven av Henrik Lange, hittade jag på en pocketbok med extrapris på Smaland Airport.
Sen hade jag en mycket rolig flygresa hem!
En stor bredd i urvalet, allt från Odyssén till Godnatt Alfons Åberg!
Jag måste dela med mig av två storsäljare:

Efter bilder genom bil- och tågfönster tar jag mig upp till högre höjder! Egentligen gillar jag inte det s.k. affärsflyget.
Alltså inrikesresor till och från på samma dag. Fast som studie av mänskligt beteende är det intressant!
Alla stressade män (det är mest män på de här resorna) kastar sig först på planet och sätter sig längst ut i stolsraden! Alla andra måste alltså be om att få sitta innanför och störa herrarnas läsning av Dagens Industri, och då måste de ju resa sig och stå i mittgången så att vi andra kan sätta oss.
 Det tar tid det där, ofta får man stå ganska länge där ute på trappan i duggregnet och vänta på att få komma in.
 De har aldrig tid att checka in sitt bagage (man kan ju få vänta innan det kommer på rullbandet), utan tränger in sina väskor i bagageutrymmet så att t.ex. min jacka inte går att få in.
Sen vid landning skyndar de sig att resa sig, slita ut sina väskor och dra igång sina mobiltelefoner,ofta innan planet har parkerat, så ibland ramlar de omkring där i mittgången. Sen ser de då till att komma först av och ut i ankomsthallen och där får de ändå dela flygtaxi med mig :O) Tacka vet jag SAS som har tilldelad sittplats åtminstone!
En tidig, dimmig morgon på Arlanda på väg mot Smaland Airport (jo, jag vet att man kan åka tåg, men det är inte alltid det fungerar praktiskt tyvärr...)
Däruppe är dock himlen alltid blå och molnen ser mest ut som något man skulle vilja skutta runt i!

Visst är det tappert att ge sig till att blomma nu? När det snart är november och små violer borde gömma sig under marken och drömma om den kommande våren...
Men inte den här lilla kamraten - den blommar! Och tänk så glad jag blir av dennna oppositionslusta!
Man borde låta sig inspireras - men jag vet inte hur (än).

Den här veckan är det tydligen bilder genom bil-  och tågfönster som gäller. Nåja, tanken var god. Det var nämligen en fantastisk regnbåge på himlen en bit före Skövde (ser ni den?). Men sen försvann den i grått regn.

De duniga fröbollarna på klematisen verkar vara beredda att ge sig av. Frågan är om de klarar sig på egen hand?

Torsdagen tillbringades i Skåne. På morgonen landade jag på Sturup och åkte sen bil till Malmö. Genom bilfönstret kunde jag se att Skåne är lika vackert som vanligt. Dimman började lätta över åkrarna och sikten var lång.
 Jag tycker om det här landskapet med sina mjuka linjer och stora himlakupa. Varje gång jag kommer tillbaka så tycker jag att det är lika vackert, till och med i slutet av oktober.

Alla blommor är verkligen inte gula på hösten, även om många är det. Gullris och Rudbeckia för att ta två exempel som finns i många trädgårdar nu. Den här Dahlian drar verkligen blickarna till sig när man går förbi hos min granne. I bakgrunden växer riktigt klädsamma vinröda Höstastrar men de ville inte vara med på bilden...

På söndagspromenaden gick jag förbi torghandeln på Medborgarplatsen. Några ganska sorgliga olivträd stod i en hörna och torghandlaren och jag kom överens om en hundring för ett av dem.
Och inte vet jag hur det kommer att trivas här inne i lägenheten i vinter, men jag tyckte det var värt att chansa.
Man kanske kan spela lite grekisk musik så att det blir gladare?

Som röda juveler eller kanske julgranskulor hänger de sista äpplena kvar i grannens träd.

I min gamla korgstol som fortfarande står ute har höstlöven lagt sig i ett vackert arrangemang, alldeles av sig själva!
Nu nänns jag inte sätta mig där...

Just hemkommen efter en konsert med Leonard Cohen. En fantastisk upplevelse i ett princip fullsatt Globen. Otroligt duktiga musiker, en gudomlig saxofonist som jag tyvärr inte uppfattade namnet på, och sångerskor, bland annat Sharon Robinson som skrivit en hel del tillsammans med Cohen.

Jag tycker faktiskt att det är märkligt. Det här med att gå runt med bensindrivna maskiner och hörselskydd och blåsa runt löv.

Hortensiorna på min gård har jag visat här förut. Nu är de ännu vackrare med helt fantastiska färger! 

med middagar utomhus i alla fall. Möblerna inställda. Men om solen skiner som den gjort i dag, kan man alltid ta ut en stol igen och hålla koppen i handen. 

Inte ser jag så mycket sol i duggregnet precis... När hösten kommer så längtar jag alltid efter nya krukväxter och det verkar jag inte vara ensam om. Det finns mycket att välja på i blomsterbutikerna. Egentligen är det väl helt fel tid att köpa de hårt drivna växterna och ställa in dem i våra torra och glåmiga rum. Men det blir i alla fall lite fint tycker jag.

Här ska det tydligen vara ganska fint väder i helgen. Så jag hoppas få se solen. Annars kanske man kan ställa sig under en sån här soldusch i stället?

Genom Örebro - Svartån närmare bestämt. Där var jag i går och det var idylliskt med vackra hus längs strandkanten.
Ett litet fint hus - som en väldigt stilfull kolonistuga - fick jag syn på!

Den berömde slottsträdgårdsmästaren brukar rescensera trädgådsböcker och i dag tänkte jag härma honom. Fast det här är ingen kritisk granskning precis utan den första trädgårdsbok jag köpte. 1987 kom den ut och jag tror att jag köpte den direkt.
Året innan hade jag blivit med tomt, fylld av sprängsten och tallar runt det nybyggda huset. Skojade som alla andra om grön asfalt, för jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med 1200 kvm av ovannämnda och resten högt gräs och sly.
Den här boken förändrade alltihop! Jag hade den med mig överallt, minns att jag åkte iväg på kurs och packade ner den i väskan för att kunna läsa på kvällarna. Fortfarande efter 20 år kan jag komma på mig själv med att tänka exakta formuleringar. Som att stormhatten är "giftig som helveteshundens fradga".
Det är min första trädgårds"idol" Karin Berglund som skrivit och fotograferat den, och som berättar om gammaldags torpväxter med en underbar blandning av historia och romantik.
Och jag följde hennes anvisningar, planterade en ros tillsammans med lavendel och brudslöja i en liten försiktig remsa till rabatt. Det blev en trädgård så småningom, som jag lämnat. I dag är det kolonilotten som gäller.
Nu har jag några fler, både rabatter, idoler och böcker, men fortfarande kan jag känna hur just den här boken startade en passion!
Några av kapitlen: Det vita som får hjärtat att skälva, Längtans blå blomma och Paradiset en trädgård - från Eden till kolonilotten.
Boken finns fortfarande att köpa, lite omarbetad, och nedanför den en bild ur ett avsnitt som jag läst tusen gånger - om jungfrurosor.

Formklippning är ju populärt. Det mesta går att klippa tycker jag det verkar som, jag har sett fina klot av buxbom (förstås) rosenspirea och forsythia till exempel. Men den här runda bollen som jag träffade en morgon växer väl så här? Klot- eller boll-thuja, vågar jag påstå. Fast såna där städsegröna är inte riktigt min avdelning...
Frågan är alltså, har någon hjälpt till med sekatören?

Glanskörsbär (Prunus Serrula) odlar man i första hand för den vackra barkens skull. De blommar vackert på våren, men några körsbär blir det väl inte vad jag kan förstå. Det här trädet har inte jag i min trädgård men ibland funderar jag på att byta ut flädern, som får så mycket bladlöss att allt blir kladdigt, mot något annat. Det här trädet, eller silverpäron, känns som lockande alternativ.

Köpte nytt månadskort och blev glad för att det var en sån fin färg på det! Milt apelsingult, en passande höstfärg - det gäller att hitta glädjeämnen så här års!

har jag mött en drömprins! 

Någon kolonigranne hade klippt sin Magnolia och jag var inte sen att ta hem några kvistar.