Ännu en gråsugga
Jag har varit i Malmö några dagar. Svårt att ta bilder när det är mörkt på morgonen och lika mörkt när man kommer ut igen efter jobbet...
Det är ju en del som säger gråsugga om de trafikhinder i betong som brukar placeras på gatorna och stänga av för bilarna.
I Stockholm har vi jättefina lejon men frågan är väl om inte Gotlands gråsuggor är finare ändå...
Det är ju en del som säger gråsugga om de trafikhinder i betong som brukar placeras på gatorna och stänga av för bilarna.
I Stockholm har vi jättefina lejon men frågan är väl om inte Gotlands gråsuggor är finare ändå...
Kommer ni ihåg?
Den här annonsen som ville sälja vitaminer, ritad av Jane Bark?
Mamman i den röda jackan (med apotekspåsen med vitaminer, diskret reklam...) med barnet i gul regnjacka lyser upp hela bilden. (Det fanns en annan bild också, inifrån en buss som är ännu tydligare.)
Mamman i den röda jackan (med apotekspåsen med vitaminer, diskret reklam...) med barnet i gul regnjacka lyser upp hela bilden. (Det fanns en annan bild också, inifrån en buss som är ännu tydligare.)
Den beskriver fortfarande ganska bra hur det ser ut, men i dag är det ännu dystrare nu är ju nästan alla klädda helt i svart.
Fram för mer färg i vintermörkret! Var inte en gråsugga ;O)
Gråsuggornas tid är inne
Och med det menar jag alla svartklädda, bleka svenskar som myllrar på stan, i bussar och tunnelbanor.
Det verkar som om de alla är på väg till en begravning, svarta kappor och jackor, svarta byxor och skor. Ibland kan de pigga upp sig med något grått...
Det är inte vara lätt att möta vintermörkret med ett glatt sinne när alla ser så dystra ut.
Varför är det nästan ingen som väljer att ha lite glada färger på sig istället?
