Vintergrönt

När man säger vintergrönt tänker jag oftast på alla barrväxter, thuja, enar, granar och tallar som växer sig jättelika i trädgårdarna. Särskilt i Skåne finns det gott om dem och det är ju inte så konstigt, där är ju ofta snöfritt på vintern och mest grått. Jag är inte så förtjust i dem, tycker som sagt att de ofta växer sig alldeles för stora och känns dystra och tråkiga.
Nej, tacka vet jag bambu! Rasslande, vacker, levande bambu som rör sig i vinden och faktiskt är vintergrön.
Det här är bergsbambu, den sprider sig inte vilt som jag hört att många är rädda för, utan växer sig stillsamt större.
Eftersom nästan all bambu blommade för några år sedan (och dog efter det, som de gör) så är det här nya plantor som inte blommar förrän om - 100 år!
 Tyvärr står inte den här i min koloni, men det ska komma bambu dit också har jag tänkt. En bambuberså funderar jag på, men det kanske blir för stort. Visst är det vackert!


Tappert

Visst är det tappert att ge sig till att blomma nu? När det snart är november och små violer borde gömma sig under marken och drömma om den kommande våren...
Men inte den här lilla kamraten - den blommar! Och tänk så glad jag blir av dennna oppositionslusta!
Man borde låta sig inspireras - men jag vet inte hur (än).


Startklara

De duniga fröbollarna på klematisen verkar vara beredda att ge sig av. Frågan är om de klarar sig på egen hand?
De kanske behöver hjälp att gro och komma vidare i livet, det är ju inte så ofta men ser självsådd klematis i naturen.
Dekorativa är de i alla fall.



Chockrosa

Alla blommor är verkligen inte gula på hösten, även om många är det. Gullris och Rudbeckia för att ta två exempel som finns i många trädgårdar nu. Den här Dahlian drar verkligen blickarna till sig när man går förbi hos min granne. I bakgrunden växer riktigt klädsamma vinröda Höstastrar men de ville inte vara med på bilden...


Till koltrasten

Som röda juveler eller kanske julgranskulor hänger de sista äpplena kvar i grannens träd.
Det är vackert och jag hoppas att koltrastarna förstår även skönheten i den sparade vintermaten.
Men det gör de säkert.



Välarrangerat

I min gamla korgstol som fortfarande står ute har höstlöven lagt sig i ett vackert arrangemang, alldeles av sig själva!
Nu nänns jag inte sätta mig där...


Nu är det slut

med middagar utomhus i alla fall. Möblerna inställda. Men om solen skiner som den gjort i dag, kan man alltid ta ut en stol igen och hålla koppen i handen. 



RSS 2.0