Himlen kan vänta...

Ett program jag följer på torsdagskvällar. Lite fånigt att tipsa om kanske när det bara är ett avsnitt kvar. Men jag gör det ändå.
Det går att se på nätet och jag gissar att det kan komma i repris. Ett program om fem människor som mitt i livet får en dödlig sjukdom, vi får följa dem och deras anhöriga under ett drygt år. Det låter kanske inte så kul? Inget i stil med kärlekskranka bönder eller skridskoåkande kändisar direkt. Men jag både gråter och skrattar när jag ser det, ett helt fantastiskt fint program.
Och det är ju på riktigt! Så här är ju livet!
Kristina Lugn har skrivit " Det är ett sorgearbete att leva. Om man inte förstår det blir man aldrig glad."
Och det kan man ju också fundera på en stund.


Kommentarer
Postat av: Åsa!

Livet är både glädje och sorg, det hör liksom till. Men ibland tycker jag livet är alldeles för hårt och grymt mot endel människor...

2008-12-19 @ 19:16:52
URL: http://bitihopdax.blogspot.com/
Postat av: Katarina

Åsa: Jag håller med dig! Och om man står mitt uppe i något svårt så kanske man inte vill delta i andra människors svårigheter utan istället få tänka på något annat. Jag har all förståelse för det.

2008-12-19 @ 20:56:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0