Jag kommer ihåg en tidig Luciamorgon för många år sedan, när jag var 6-7 år och Lucia med batterier som hängde på ryggen. Pulsande i höga snödrivor för att lussa i grannhusen. Mamma var med och bar kaffebrickan förstås. Det var i Hälsingland, kallt och mörkt på morgonen, med massor av  snö, i en mycket liten by som knappast finns kvar i dag. I ett av husen låg en vuxen son till sängs, sjuk och förlamad efter en misslyckad hjärnoperation. Men jag minns hans blick när jag klev in i hans rum, i vit särk och ljuskrona, och sjöng luciasången. Det är fint med ljusen i midvintermörkret.

På bild hamnade bara dagis eld med varm glögg i grytan. Vilket också värmde.