efter den hopplösa måndagen med snökaos, så gick det att flyga till Göteborg på onsdagen. Det här har varit en förfärlig vecka om jag ska vara ärlig, jobbmässigt alltså. Långa dagar och när jag öppnar mejlen sent på kvällen så har det kommit in trettiofyra mejl som borde tas om hand... burr...
Men nu är det helg och därtill första advent i morgon. Dags att ta sig upp på vinden och rota fram ljusstaken och stjärnan. Jag tycker att det var härom dagen jag bar dit dem. Nu stundar i alla fall lite ljusare tider även om det är lampor.
På Arlanda var det julpyntat! Tycker faktiskt att de stora kransarna är riktikt fina!

Rara Åsa på Gotland som tar så jättefina bilder har tilldelat mig ett pris. Det första jag får och jag blev riktigt glad!

Inte kom jag iväg till Göteborg i går inte. Men en dag på Arlanda blev det i alla fall...

Mitt olivträd som jag köpte för några veckor sedan, lever fortfarande. Ute är det snöstorm och mörker.
Jag som ska flyga till Göteborg i morgon hoppas att det lugnat ner sig till dess.
Vad passar bättre för olivträd och alla oss andra som längtar till värmen än nedanstående.

Det var vitt i morse när jag vaknade. Buskarna på gården var alldeles insnöade.
Men skam den som ger sig - knölklockan blommar tappert vidare!

Visst var den det, kvällen på Slottsträdgården Ulriksdal! Tre kvällar i november bjöds det på ljus, fantastisk folkmusik på svenskt tema (bland annat med Sofia Sandén som både kulade, sjöng och spelade fiol med härlig känsla!) och så jättegod mat förstås! Grönsaksterrinen var ljuvlig och den avslutande glassen med lime och åkerbär likaså.
Vilken härlig upplevelse i novembermörkret! Tack Bosse och alla andra som skapade magin!
Hemma runt midnatt, väckarklockan på 5.00, iväg till Göteborg och hem igen.
Det ger en speciell dimension åt tillvaron att komma från jobbet klockan 19.00 till Arlanda en fredagskväll...
Men en trevlig dag var det ändå och nu ska jag bara njuta av att det är fredag och många timmar innan det är dags att checka in igen! (På måndag - till Göteborg igen...)
Magi - det måste väl vara doftande liljekonvaljer i vintemörkret?
När jag var liten bodde jag bland annat i Gästrikland, där är konvaljen landskapsblomma och jag tyckte att den var lite högtidlig att plocka. Fortfarande är den lite speciell för mig, även i form av iskonvalj!

far jag runt i mitt liv just nu. I morgon tidigt upp för att flyga till Göteborg och likadant på måndag...

Söndag kväll en resa till Ronneby för att jobba där, planet ville inte på Arlanda, väntan och en bussresa på den mörka flygplatsen till ett nytt väntande plan och så småningom framme. I stället för en sen ankomst kl. 22 var klockan midnatt när jag kom fram till hotellet. I dag en flygresa hem igen och jag hann precis till körrepetionen i kväll inför julkonserten.
Agnes Katt var lite grinig först när jag kom hem, lite drygt 24 timmar efter att jag lämnat henne, men jag tror inte att hon riktigt kan klockan.
I morgon tågresa till Norrköping för att jobba och sen hem och slutföra veckans skrivuppgift till kursen jag går.
Ibland känns det inte som om 24 timmar per dygn räcker riktigt, ser ju nu att jag borde sova redan - väckarklockan står på 5.30...

är november. Inte så lätt att se ljuset i mörkret just nu. Men min bloggvän Slottsträdgårdsmästaren har  en fototävling som jag deltar i - tillsammans med gud vet hur många...

Här är min orkidé som jag köpte på IKEA för några månader sen. Då blommade den, sen har den mest sett lite oansenligt tråkig ut. Men nu har den slagit till med två blommande stänglar!
Jag som brukar tycka att orkidéer är stela blommor som nästan är som om de vore gjorda i plast. Ser likadana ut hela tiden och doftar inte. Men de är lättskötta och ger mycket mer tillbaka än de får, kan jag konstatera som sänker ner dem i en hink med vatten en gång i veckan (ibland varannan)
Tror att jag betalade 49 kronor.
I bakgrunden min sambo, katten Agnes som spanar på feta duvor och kråkor på gården, hon anar inte att de är minst lika stora som hon själv - i alla fall kråkorna.

När man säger vintergrönt tänker jag oftast på alla barrväxter, thuja, enar, granar och tallar som växer sig jättelika i trädgårdarna. Särskilt i Skåne finns det gott om dem och det är ju inte så konstigt, där är ju ofta snöfritt på vintern och mest grått. Jag är inte så förtjust i dem, tycker som sagt att de ofta växer sig alldeles för stora och känns dystra och tråkiga.
Nej, tacka vet jag bambu! Rasslande, vacker, levande bambu som rör sig i vinden och faktiskt är vintergrön.
Det här är bergsbambu, den sprider sig inte vilt som jag hört att många är rädda för, utan växer sig stillsamt större.
Eftersom nästan all bambu blommade för några år sedan (och dog efter det, som de gör) så är det här nya plantor som inte blommar förrän om - 100 år!
 Tyvärr står inte den här i min koloni, men det ska komma bambu dit också har jag tänkt. En bambuberså funderar jag på, men det kanske blir för stort. Visst är det vackert!

Jag skyndar förbi den lilla parken bakom Skrapan. Skåneparken, Rosenlundsparken? Jag vet faktiskt inte vad den heter, jag har hört många namn. Det är rått och lite kallt.
I somras lekte man playa här, med gula solstolar och parasoll i rader, precis som längs stränderna i Italien, Grekland och Spanien. Lite kul. Här satt folk en stund och läste tidningen, pratade i telefon eller med någon på plats eller bara vilade en stund med slutna ögon och ansiktet vänt mot solen. Däremot gick det ju inte att gå ner till vattnet och ta ett dopp tyvärr.
Inget vatten i sikte, bara lekplats och gata.
Nu är sommaren slut sen länge men solstolarna och parasollen står kvar och väntar på nästa sommar.
De ser lite felplacerade ut och grälla i färgen i novemberdiset. Men det känns lite skönt trots allt. Om några månader, fem kanske, går det säkert bra att slå sig ner igen. 

Jag har varit i Malmö några dagar. Svårt att ta bilder när det är mörkt på morgonen och lika mörkt när man kommer ut igen efter jobbet...
Det är ju en del som säger gråsugga om de trafikhinder i betong som brukar placeras på gatorna och stänga av för bilarna.
I Stockholm har vi jättefina lejon men frågan är väl om inte Gotlands gråsuggor är finare ändå...

Och med det menar jag alla svartklädda, bleka svenskar som myllrar på stan, i bussar och tunnelbanor.

Ja, så farligt är det kanske inte. Jag har kommit ihåg att ställa om både väggklockan, armbandsuret, väckarklockan och mobilen. Till vintertiden - som gör att solen går ner strax efter klockan tre på eftermiddagen...

En vacker tradition tycker jag, att besöka kyrkogården och tända ett ljus för dem som gått före oss.